Introduktion

Att arbeta i grupp innebär ofta att man hamnar i en ny social gemenskap. Ibland kanske man inte känner varandra sedan tidiagre, ibland kommer man som ny in i en befintlig grupp. Det kan också finnas tidigare grupperingar i gruppen.

För att kunna lyckas med ett projektarbete så måste gruppen som helhet fungera och arbeta mot samma mål, det räcker inte att blanda folk med rätt kompetens, utan någonting annat måste till. Detta var ett område amerikanska försvaret var mycket intresserad av och de märkte att vissa grupper presterade bättre än andra trots att individerna hade samma utbildningsnivå. Psykologen Will Schutz studerade fenomenet och tog fram en modell kallad FIRO modellen för att förklara fenomenet.

När man påbörjar ett projekt är det viktigt att man är medveten om hur gruppdynamik påverkar arbetet och att man aktivt arbetar med att stärka gruppen som helhet.

FIRO Modellen

Fundamental Interpersonal Relations Model beskriver en grupps liv i fem olika faser.

1. Inkluderande (tillhörandefasen) som beskriver den omogna gruppens relationer där individernas fokus handlar om frågeställningar om att tillhöra eller inte tillhöra en grupp. Medlemmen agerar artigt och försöker orientera sig bland de övriga gruppmedlemmarna för att se om hon/han kan acceptera de andra och bli accepterad av de andra. Individens behov är att känna sig tillräckligt betydelsefull för att tillhöra gruppen.

2. Övergångsfas 1 (Konstlat gemyt) Bakom det underliga namnet döljer sig en kortare andningspaus, en slags vila innan den krävande rollsökninsgfasen inträder. Deltagarna vill fortfarande gärna vara till lags – samtidigt som de känner sig allt mer hemma i gruppen och blir allt mer engagerade i den.

3. Kontroll (kontrollfasen) som beskriver gruppens relationer där individernas fokus handlar om frågeställningar om vilken position individen har i gruppen. Medlemmen agerar ofta konfrontativt eller bevakande gentemot övriga gruppmedlemmar för att mäta sin egen och andras position i gruppen. Individens behov är att känna sig tillräckligt kompetent och att ha tillräckligt inflytande för att kunna påverka gruppen.

4. Övergångsfas 2 (Idyll) Innan nästa egentliga stadium inträder, enligt FIRO-teorin, en kortare fas som ofta upplevs som en befrielse. De underliggande konflikterna är synliggjorda, en gemensam identitet för gruppen börjar utvecklas och gruppmedlemmarna börjar förstå sina roller.

5. Öppenhet (öppenhetfasen) som beskriver den mogna gruppens relationer där individernas fokus handlar om frågeställningar om relationer till övriga gruppmedlemmar termer hur nära respektive långt ifrån vill jag vara andra. Medlemmarna agerar öppet mot varandra och delger varandra känslor och tankar. Individens behov är att känna sig tillräckligt omtyckt av andra. Först i denna fas har arbetsgruppen full effekt för det arbete den är satt att utföra.

Många grupper överlever inte till de senare stadierna, men man kan genom att vara medveten om FIRO-modellen aktiv arbeta för att nå öppenhetsfasen och maximal effektivitet.

Praktiska tips

Nedan följer ett antal mer eller mindre praktiska tips på vad man kan göra för att få en väl fungerande grupp.

• Regelbundna arbetstider: Kommunikation är svårt, att ha någon form av bestämd regelbundenhet underlättar.
• Projektlokal: Att göra en förändring i sin fysiska miljö och inte låta deltagarna sitta kvar på sitt vanliga kontor underlättar kommunikation och kickstartar det gruppdynamiska arbetet.
• Kick Off: Att kunna lära känna nya människor i en neutral och avslappnad miljö kan vara en god idé.
• Möteskultur: Att ha en god möteskulur med en bra balans mellan tid och öppenhet är viktigt. Ofta och kort är bättre än sällan och långt. Se till att gruppen kan diskutera öppet och med hänsyn till varandra kring gruppens arbete.
• Deltagarkontrakt: Kom överrens om vad man kan kräva av en projektdeltagare och skriv ett kontrakt. Detta kan innehålla sådant som att man ska komma i tid till möten, eller överrenskommelser kring arbetstider och dylikt. Viktigt är att specificera vilken konsekvens brott mot kontraktet ger.
• Ansvarstagande: Man har som individ ett ansvar för att gruppen fungerar, att skylla ifrån sig är oftast ingen god idé. Ta tag i sådant som upplevs problematiskt direkt och vänta inte på att någon annan ska reagera.
• Samlad informationsspriding: Att ha en tydlig och samlad kanal för informationsspridning. Här finns många tekniska hjälpmedel t.ex: mailinglistor, wiki-sidor, forum etc.
• Öppenhet: Dela med sig av sin kunskap och bevaka inte “ditt” område, värdera också andra deltagares kunskaper och kompetens även om du tycker att du själv “kan bäst”.
• Kritik: Ta och ge kritik på ett hänsynsfullt sätt, ta inte åt dig personligen om du får hård kritik.
• Beröm: Var generös med beröm men mena det verkligen, tänk på att berömma även sådant som inte är “teknisk”.
• Ta för dig: Vänta inte på att någon skall ge dig arbetsuppgifter, utan agera proaktivt. Testa gärna nya saker.
• Dela med dig: Ta inte på dig för stort ansvar, låt de andra projektdeltagarna synas och låt dem ta eget ansvar.