Vad är en akademisk essä

Att skriva akademisk essä

En akademisk essä kan sägas vara en "friare" form av akademiskt skrivande, med en mer flexibel struktur, fler personliga inslag och ett mer populärvetenskapligt framställningssätt än en traditionell uppsats.

En essä skrivs fram i omgångar, dvs. den byggs på och ut efterhand som arbetet fortskrider. Ämnet för en essä ska 'vridas och vändas på' för att till slut bilda en sammanhållen text som har skapats och vidareutvecklats genom iterativa cykler av REFLEKTION (vad kan jag själv om ämnet? - och: hur kan jag förtydliga och förstärka mitt budskap?), RESEARCH (vad har gjorts och vad kan jag lära mig av det?) och REVISION (hur kan jag göra min essä bättre?)

En akademisk essä:

  • skrivs som en helhet, med några få sektionsrubriker om formatet tillåter, men aldrig i en uppsatsmall

  • inleds med en kort introduktion till ämnet och varför det valts,

  • har ett begränsat och koncentrerat format,

  • förmedlar alltid kunskap men är inte enbart en faktaredovisning,

  • utgör en friare form av akademisk textproduktion än vad t.ex. en uppsats gör - tänk ungefär: både och, istället för antingen eller,

  • tillåter subjektivitet i rimlig mängd, men enbart i syfte att styrka de egna förkunskaperna och resonemangen och endast med stöd av ett skarpt kritiskt öga. Se till att hitta en balans mellan subjektiva uppfattningar och objektiva, vetenskapliga fakta. Ett enkelt exempel på denna typ av resonemang skulle kunna vara: "Jag köpte avocado häromdagen och upptäckte i kassan att priset stigit med det dubbla sedan jag handlade sist. Men, faktum är att prishöjningarna på bland annat avocado faktiskt har rapporterats flitigt i medierna från flera håll (källa/-or), något som jag missat och som därför stod mig dyrt. Egentligen är det höga priset kanske inte så märkligt om man t.ex. väger in den långa och komplexa transport- och hanteringskedjan (källa/-or) och i ljuset av den kedjan också betänker de allt dystrare klimatrönen (källor). Slutsatsen får bli att det var sista gången jag köpte avocado."

  • måste - med sin öppenhet och sin prövande attityd - ständigt ställas mot skribentens självkritiska röst,

  • har ofta utvikningar från ämnet men har alltid en tydlig ‘röd tråd’, ett huvudämne, till vilket utvikningarna återkopplar,

  • är kritiskt problematiserande: du som skribent värderar, granskar, kontrasterar, detaljerar, resonerar, argumenterar, ser konsekvenser och belyser ämnet från olika håll,

  • kräver stor språklig omsorg,

  • kräver vetenskaplig noggrannhet - akribi - dvs. referenser, citat och källhänvisningar,

  • avslutas med några korta rader som koncentrerar och summerar ditt budskap.

Tänk på följande:

Stil och publik: En essä är inte en redovisning av rena fakta, utan en väl avvägd blandning av både subjektiva och objektiva inslag. Detta betyder dock inte att man därför kan tumma på språk och underbyggnad. Språket ska vara korrekt, välformulerat och välstrukturerat. Och, även om man inte ställer riktigt samma krav på underbyggnad (vad man baserar sina resonemang på) som för en vetenskaplig artikel, så ska påståenden understödjas med referenser, och de resonemang som förs ska hänvisas till angivna källor. Det finns plats för en viss ökad vetenskaplig frihet, alltså hur man värderar innehåll och vilka slutsatser man kommer fram till, men marginalerna är små, så var noggrann med källhänvisningar. Slutligen: I motsats till annat vetenskapligt skrivande där författaren förväntas osynliggöra sig själv, så förväntas du som essäskrivare visa att du har egna tankar och funderingar kring ditt ämne. Vrid och vänd på ämnet och försök se på det från olika synvinklar. Det finns alltså mer plats för personlig stil, argumentation, humor och lite 'yvigare' svängar i en akademisk essä än vad det gör i en motsvarande uppsats eller en vetenskaplig artikel, men: i rimlig mängd. Det gäller att skapa en balans mellan det egna subjektiva och det vetenskapligt objektiva.

Övning i akademiskt skrivande: Att skriva en akademisk essä är en bra övning inför kommande uppsatsskrivande. Uppsatser är liksom vetenskapliga artiklar betydligt striktare till sin utformning och mer formella i framtoning och språk. Där vi för essän uppmuntrar till ett personligt förhållningssätt med utrymme för egna tankar, resonemang och åsikter, så är uppsatsen eller den vetenskapliga artikeln återhållsam och exakt i såväl upplägg som innehåll och underbyggnad. Lika viktigt för bägge är dock att man noga styrker och redovisar sina påståenden och motiverar sina resonemang och slutsatser. Att skriva en akademisk essä ger bra träning inför uppsatsarbetet genom den erfarenhet du får kring hur man kan planera sin research och sitt skrivande, organisera och strukturera sin text och hur man uttrycker sig med tydlighet och precision.

Underbyggnad, källor och referenser: En akademisk essä beskriver, diskuterar och resonerar kring en specifik fråga eller ett område med utgångspunkt i relevant källmaterial. Det är inte fria tankar om vad man redan vet och tänker, utan man söker upp, beskriver och resonerar utifrån relevanta källor som ger bakgrund och stoff till ämnet. Källmaterial kan bestå av både fakta - säkerställda uppgifter som beskriver något i världen - och tyckande - beskrivningar av vad någon tycker eller känner om något. Ofta värderas källmaterial utifrån publikationstyp, där uppslagsverk och vetenskapliga artiklar placeras längst upp på trovärdighetsskalan, följt av publicerade faktaböcker, följt av tidningsartiklar utan vetenskaplig granskning, sedan bloggar, intervjuer, saker man hört och längst ned på skalan sociala medier och skvallerpress.

Var alltid försiktig med att lita för mycket på en källa. Bara för att den är av 'rätt typ' eller är publicerad på 'rätt ställe' så är det inte säkert att det som anges är sant/trovärdigt. Allt som står i en vetenskaplig artikel är inte sanningar, ...och allt som skrivs i sociala medier är inte lögner. Man bör dock ha ett skeptiskt förhållningssätt till alla källor och bedöma dem utifrån samtliga deras egenskaper: publikationstyp, publikationsplats, författarens trovärdighet och innehållets trovärdighet.

Man ska också erbjuda läsaren möjlighet att själv värdera källorna som används och det gör man genom att referera: alltså att peka ut var informationen kommer från och var man kan hitta den. Att vara tydlig med de källor som man har använt och på så sätt erbjuda läsaren möjlighet att gå vidare för att kontrollera eller läsa mer på egen hand är en extremt viktig del i allt akademiskt skrivande. För essän ska du använda dig av IEEE-systemet

Tips längs vägen:

Börja med att noga läsa uppgiftsbeskrivningen här: examinationsuppgift.

Omfattning: Del 1 av din essä ska omfatta mellan 2500 och 3000 ord och Del 2 får max omfatta 1000 ord. Löpande referenser och referenslista räknas inte in i antalet ord. Det handlar inte om millimeterprecision här, men med färre än 2500 ord i Del 1 kommer du att ha svårt att komma tillräckligt djupt i ditt ämne. Fler än 3000 blir onödigt "pratigt". 0Eftersträva kärnfullhet och ett koncist uttrycksätt. Se till att du följer rubrikindelningskraven ovan. Det hjälper dig att få en genomtänkt och konsekvent struktur och att se vad som är viktigt och vad som är överflödigt. Det handlar mindre om att räkna varje ord än att få varje ord att räknas. En bra arbetsprocess är en där du till en början ligger en bra bit över, men efterhand arbetar dig ned till en lämplig omfattning genom att skära bort överflödig text och slipa på formuleringar och uttryckssätt för att göra texten till en koncentrerad och välstrukturerad helhet.

Essätitel: Sätt en tidig arbetstitel på din essä, det hjälper dig att tänka vidare. Den slutgiltiga titeln ska vara formulerad så att den så tydligt förmedlar arbetets fokus, innehåll och vinkel. Det kan vara svårt att göra i en kort fras, så använd gärna en underrubrik för att ytterligare specificera vad essän handlar om. En vanlig variant är att man tar en lite mer slående, 'mystisk' eller på annat sätt 'klatschig' huvudrubrik (för att locka läsaren till vidare läsning) och därefter låter underrubriken klargöra vad det hela egentligen handlar om.

Löptext: Använd rubrikindelningen som anges i uppgiftsbeskrivningen för att presentera fakta och annan information som du resonerar och argumenterar kring utifrån det fokus essän ska omfatta. Egen tolkning och värdering är nödvändig och uppmuntras i rimlig mängd, men se till att det du skriver är väl grundat i de källor du tar upp. Igen, sök balans. Väg upp egna inslag med veteskapliga inlägg. Det är viktigt att du har en tydlig röd tråd texten igenom så att det du tar upp är relevant för ditt fokus och för berättelsen framåt.

En essä är till sin karaktär flexibel, det vill säga att utvikningar från ämnet välkomnas, dvs. att du vrider och vänder på problemet / ämnet och försöker belysa det från olika håll, men dessa utvikningar / vinklingar måste alltid knyta tillbaka till huvudfokuset, den röda tråd som utgör essäns kärna. Igen, håll i minnet att du behöver ett genomtänkt flöde som ger texten en progression - ett 'framåtskridande'. Presentera dina resonemang, argument, slutsatser, ståndpunkter och värderingar på ett distinkt sätt och med tydlig koppling till det ämne du valt.

Kort summerande avslutning: Sammanfatta de olika trådar som du lyft i huvuddelen. Här är det viktigt att du bibehåller fokus så att det du pekat ut som essäns budskap i titel och undertitel också är det som läsaren nu finner en återkoppling till, eller ett svar på (om nu ett sådant finns, vill säga).

Om IEEE-systemet för referenser och referenslista, samt om fotnoter: I allt akademiskt skrivande är referenser - som tidigare påpekats - helt nödvändiga. Referenser används för att peka ut källan till någon i texten framförd information eller påstående som inte är ens eget. Referensen anges i den löpande texten och det är viktigt att det går att utläsa på vilket sätt källan har använts, t.ex. som ursprung för ett påstående eller som del i ett resonemang. Referenserna samlas därefter i en avslutande referenslista. Det finns olika typer av referenssystem i den akademiska världen som alla beskriver formella regler kring hur referenser anges. Inom datavetenskap har vi valt att hålla oss till IEEE-systemet som du kan läsa mer om i följande länkar och där du också hittar exempel på hur IEEE-systemet ska användas:

IEEE tillämpar ett sifferbaserat system för referenser i löpande text. Det innebär att man inte behöver ange varken namn eller årtal i de löpande textreferenserna, men man får göra det. Ofta är det också lämpligt att göra det, helt enkelt för att hjälpa läsaren. Ta därför för vana att använda både namn och årtal utöver sifferreferensen i hakparenteser, så att läsaren slipper hoppa fram och tillbaka till referenslistan för att se vem som säger vad och när de sa det.

Några exempel på essäer från tidigare kurstillfällen - men...

Notera att motsvarande kursmoment hade både mindre omfattning och en annan uppgiftsbeskrivning vid tidigare kurstillfällen, vilket innebär att kraven på innehåll, omfattning och skrivkvalitet då var annorlunda och lägre ställda. Listade exempel-essäer utgör likväl bra exempel på vad en essä kan innehålla, tonläge, språk och flöde._

Exempel essäer från tidigare kurstillfälle 2021

Exempel essäer från tidigare kurstillfälle 2023