Vad är en akademisk essä

Vad är akademisk essä? Information, råd och skrivtips

En akademisk essä kan sägas vara en något 'friare' form av akademiskt skrivande, med en mer flexibel struktur, fler personliga inslag och ett mer populärvetenskapligt framställningssätt än en traditionell uppsats.

Precis som med andra akademiska texter skrivs en essä ofta fram i omgångar, dvs. den byggs på och ut efterhand som arbetet fortskrider. Tänk ungefär som så att ämnet för en essä ska 'vridas och vändas på' för att till slut bilda en sammanhållen text som har skapats och vidareutvecklats genom iterativa cykler av REFLEKTION (vad kan jag själv om ämnet? - och: hur kan jag förtydliga och förstärka mitt budskap?), RESEARCH (vad har gjorts och vad kan jag lära mig av det?) och REVISION (hur kan jag göra min essä bättre?)

En akademisk essä:

  • skrivs oftast som en helhet, med få eller inga sektionsrubriker. Använd inte Lnu:s uppsatsmall - gör en egen struktur, se inlämningsinstruktioner på sidan examinationsuppgift.

  • inleds med en kort introduktion till ämnet och varför det valts,

  • har ett begränsat och koncentrerat format,

  • utgör en friare form av akademisk textproduktion än vad t.ex. en C- eller D-uppsats gör.

  • förmedlar alltid kunskap men är inte en ren faktaredovisning, se nedan

  • tillåter subjektivitet i rimlig mängd, men enbart i syfte att styrka de egna förkunskaperna och resonemangen och endast i ljuset av ett skarpt självkritiskt öga. Försök att hitta en bra balans mellan subjektiva uppfattningar och objektiva, vetenskapliga fakta. Ett exempel på detta skulle kunna vara följande: "Jag köpte avocado häromdagen och upptäckte i kassan att priset stigit med det dubbla sedan jag handlade sist. Men, faktum är att prishöjningarna på bland annat avocado faktiskt har rapporterats flitigt i medierna från flera håll (källa/-or), något som jag missat och som därför stod mig dyrt. Egentligen är det höga priset kanske inte så märkligt om man t.ex. väger in den långa och komplexa transport- och hanteringskedjan (källa/-or) och i ljuset av den kedjan också betänker de allt dystrare klimatrönen (källor). Slutsatsen får bli att det här kanske var sista gången jag köpte avocado."

  • måste - med sin öppenhet och sin prövande attityd - ständigt ställas mot skribentens självkritiska röst ("å ena sidan; å andra sidan...")

  • har ofta mindre utvikningar från huvudämnet men alltid en tydlig ‘röd tråd’- ett tema - till vilket utvikningarna återkopplar,

  • är kritiskt problematiserande: du som skribent värderar, granskar, kontrasterar, detaljerar, resonerar, argumenterar, ser konsekvenser och belyser ämnet från olika håll,

  • kräver språklig omsorg,

  • kräver korrekthet och vetenskaplig noggrannhet - akribi - vad gäller referenser, citat, mm.

  • avslutas med några korta rader som återkopplar till inledningen och koncentrerar och summerar ditt budskap.

Att tänka på:

Språk, stil och publik:

En essä är som sagt inte en redovisning av rena fakta, utan en väl avvägd blandning av både subjektiva och objektiva inslag. Detta betyder dock inte att man därför kan tumma på underbyggnad och språkbruk. Språket ska vara korrekt, välformulerat och välstrukturerat. Och, även om man kanske inte ställer riktigt lika hårda krav som för en vetenskaplig artikel, så ska påståenden understödjas med referenser och de resonemang som förs ska hänvisas till vetenskapliga källor. Det finns plats för en viss ökad vetenskaplig frihet, alltså hur man värderar innehåll och vilka slutsatser man kommer fram till, men marginalerna inom akademin är små, så var noggrann.

I motsats till annat vetenskapligt skrivande där författaren förväntas osynliggöra sig själv, så förväntas du som essäskribent visa att du har egna tankar och funderingar kring ditt ämne. Vrid och vänd på ämnet och försök se på det ur olika synvinklar. Det gäller alltså - igen - att skapa en balans mellan det egna subjektiva och det vetenskapligt objektiva.

Det finns i en akademisk essä även mer plats för personlig stil, argumentation, humor och lite 'yviga' svängar än vad det gör i en motsvarande uppsats eller en vetenskaplig artikel, men, som sagt: i rimlig mängd.

En bra övning:

Att skriva en akademisk essä är en bra övning inför kommande uppsats- och examensarbete. Uppsatser är liksom vetenskapliga artiklar betydligt striktare till sin utformning och mer formella i framtoning och språk. Där vi för essän uppmuntrar till ett personligt förhållningssätt med utrymme för egna tankar, resonemang och åsikter, så är uppsatsen eller den vetenskapliga artikeln återhållsam och exakt i såväl upplägg som innehåll och underbyggnad.

Lika viktigt för bägge är dock att man noga styrker och redovisar sina påståenden och motiverar sina resonemang och slutsatser. Att skriva en akademisk essä ger bra träning inför uppsatsarbetet genom den erfarenhet du får kring hur man kan planera sin research och sitt skrivande, organisera och strukturera sin text och hur man uttrycker sig med tydlighet och precision. Genom att du avslutar med en reflektion kring din egen arbetsprocess får du också möjlighet att genomlysa de med- och motgångar du stött på under arbetet vilket förhoppningsvis ger dig goda insikter inför kommande arbeten.

Om kritiskt-analytiskt förhållningssätt och underbyggnad: källor och referenshantering:

I allt akademiskt skrivande är - som ni säkert känner till - vetenskapliga källor helt nödvändiga. Referenser, dvs. hänvisningar, används för att peka ut källan till någon i texten framförd information eller påstående som inte är ens eget. Referenser anges som olika typer av markeringar i den löpande texten och det är viktigt att det av placeringen går att utläsa på vilket sätt källan har använts, t.ex. som ursprung för ett påstående eller som del i ett resonemang. Samtliga referenser samlas därefter i en avslutande referenslista.

En akademisk essä beskriver, diskuterar och resonerar kring en specifik fråga eller ett område med utgångspunkt i relevant källmaterial. Det är inte fria tankar om vad man redan vet och tänker, utan man söker upp, beskriver och resonerar utifrån relevanta källor som ger bakgrund och stoff till ämnet. Källmaterial kan bestå av både fakta - säkerställda uppgifter som beskriver något i världen - och tyckande - beskrivningar av vad någon tycker eller känner om något. Ofta värderas källmaterial utifrån publikationstyp, där vetenskapliga artiklar placeras i topp på trovärdighetsskalan, följt av publicerade faktaböcker, uppslagsverk, peer-review:ade konferensbidrag, tidningsartiklar utan vetenskaplig granskning, sedan bloggar, intervjuer, och så till sist: saker man hört och längst ned på skalan: sociala medier och skvallerpress.

Var alltid försiktig med att lita för mycket på en källa. Bara för att den är av 'rätt typ' eller är publicerad på 'rätt ställe' så är det inte säkert att det som anges är sant/trovärdigt. Allt som står i en vetenskaplig artikel är inte sanningar, ...och allt som skrivs i sociala medier är inte lögner.

För dina studier i allmänhet, och för skrivuppgifter som denna i synnerhet, behöver du därför applicera ett kritiskt-analytiskt förhållningssätt - och noggrant granska dina källor.

Fundera över:

  1. Vilka ställningstaganden har författarna? Vad är de för eller emot?
  2. Vilka källor har de använt för sin text?
  3. Vilka argument framförs? Har de undvikit något?
  4. Vilka motargument de påstående som framförs kan du hitta? (Källa: Ask, Sofia. 2011. Hållbara texter. Grunderna i formellt skrivande)

IEEE-systemet för referenser och referenslista

Det finns ett antal olika typer av referenssystem i den akademiska världen. Oavsett vilket system som används beskriver de på olika sätt hur referenserna ska anges. Inom datavetenskap har vi valt att hålla oss till IEEE-systemet, som du kan läsa mer om i följande länkar och där du också hittar exempel på hur systemet ska användas:

IEEE tillämpar ett sifferbaserat system för referenser i löpande text. Det innebär att man inte behöver ange varken namn eller årtal i de löpande textreferenserna, men man får göra det. Ofta är det också lämpligt att göra det, helt enkelt för att hjälpa de som läser din text. Du får alltså gärna använda både namn och årtal utöver sifferreferensen i hakparenteserna, så att dina läsare slipper hoppa fram och tillbaka till referenslistan för att se vem som säger vad och när de sa det.

Uppgiftsbeskrivningen hittar du här: examinationsuppgift.