Vad är en Essä
Att skriva akademisk essä
En akademisk essä kan sägas vara en "friare" form av akademiskt skrivande med en mer flexibel struktur, personliga inslag och ett mer populärvetenskapligt framställningssätt.
Film: Akademisk essä
En essä skrivs fram i omgångar och byggs på och ut efterhand som arbetet fortskrider. Ämnet för en essä ska vridas och vändas på och till slut bilda en sammanhållen text som har skapats och vidareutvecklats genom iterativa cykler av REFLEKTION (vad kan jag själv om ämnet? - och: hur kan jag förtydliga och förstärka mitt budskap?), RESEARCH (vad har gjorts och vad kan jag lära mig av det?) och REVISION (hur kan jag göra min essä bättre?)
En akademisk essä:
inleds med en kort introduktion till ämnet och varför det valts,
har ett begränsat och koncentrerat format,
förmedlar alltid kunskap men är INTE en ren redovisning av rena fakta,
utgör en friare form av akademisk textproduktion än vad t.ex. en uppsats gör - tänk både och, istället för antingen eller,
tillåter subjektivitet i rimlig mängd, men enbart i syfte att styrka de egna förkunskaperna och resonemangen och endast med stöd av ett skarpt kritiskt öga. Se till att hitta en balans mellan subjektiva uppfattningar och objektiva, vetenskapliga fakta. Ett enkelt exempel på denna typ av resonemang skulle kunna vara: "Jag köpte avocado häromdagen och upptäckte i kassan att priset stigit med det dubbla sedan jag handlade sist. Men, faktum är att prishöjningarna på bland annat avocado faktiskt har rapporterats flitigt i medierna från flera håll (källa/-or), något som jag missat och som därför stod mig dyrt. Egentligen är det höga priset kanske inte så märkligt om man t.ex. väger in den långa och komplexa transport- och hanteringskedjan (källa/-or) och i ljuset av den kedjan också betänker de allt dystrare klimatrönen (källor). Slutsatsen får bli att det var sista gången jag köpte avocado."
måste - med sin öppenhet och sin prövande attityd - ständigt ställas mot skribentens självkritiska röst,
har ofta utvikningar från ämnet men har alltid en tydlig ‘röd tråd’, ett huvudämne, till vilket utvikningarna återkopplar,
är kritiskt problematiserande: du som skribent värderar, granskar, kontrasterar, detaljerar, resonerar, argumenterar, ser konsekvenser och belyser ämnet från olika håll,
kräver stor språklig omsorg,
kräver vetenskaplig noggrannhet - akribi - dvs. referenser, citat och källhänvisningar,
avslutas med några korta rader som koncentrerar och summerar ditt budskap.
Tänka därför på följande:
Stil och publik: En essä är inte en redovisning av rena fakta, utan en väl avvägd blandning av både subjektiva och objektiva inslag. Detta betyder dock inte att man därför kan tumma på språk och underbyggnad. Språket ska vara korrekt, välformulerat och välstrukturerat. Och, även om man inte ställer riktigt samma krav på underbyggnad (vad man baserar sina resonemang på) som för en vetenskaplig artikel, så ska påståenden understödjas med referenser, och de resonemang som förs ska hänvisas till angivna källor. Det finns plats för en viss ökad vetenskaplig frihet, alltså hur man värderar innehåll och vilka slutsatser man kommer fram till, men marginalerna är små, så var noggrann med källhänvisningar. Slutligen: I motsats till annat vetenskapligt skrivande där författaren förväntas osynliggöra sig själv, så förväntas du som essäskrivare visa att du har egna tankar och funderingar kring ditt ämne. Vrid och vänd på ämnet och försök se på det från olika synvinklar. Det finns alltså mer plats för personlig stil, argumentation, humor och lite 'yvigare' svängar i en akademisk essä än vad det gör i en motsvarande uppsats eller en vetenskaplig artikel, men: i rimlig mängd. Det gäller att skapa en balans mellan det egna subjektiva och det vetenskapligt objektiva.
Övning i akademiskt skrivande: Att skriva en akademisk essä är en bra övning inför kommande akademiskt uppsatsskrivande. Uppsatser är liksom vetenskapliga artiklar betydligt striktare till sin utformning och mer formella i framtoning och språk. Där vi för essän uppmuntrar till ett personligt förhållningssätt med utrymme för egna tankar, resonemang och åsikter, så är uppsatsen eller den vetenskapliga artikeln återhållsam och exakt i såväl upplägg som innehåll och underbyggnad. Lika viktigt för bägge är dock att man noga styrker och redovisar sina påståenden och motiverar sina resonemang och slutsatser. Att skriva en akademisk essä ger bra träning inför uppsatsarbetet genom den erfarenhet du får kring hur man kan planera sin research och sitt skrivande, organisera och strukturera sin text och hur man uttrycker sig med tydlighet och precision.
Underbyggnad och källor: En akademisk essä beskriver, diskuterar och resonerar kring en specifik fråga eller ett område med utgångspunkt i relevant källmaterial. Det är inte fria tankar om vad man redan vet och tänker, utan man söker upp, beskriver och resonerar utifrån relevanta källor som ger bakgrund och stoff till ämnet. Källmaterial kan bestå av både fakta - säkerställda uppgifter som beskriver något i världen - och tyckande - beskrivningar av vad någon tycker eller känner om något. Ofta värderas källmaterial utifrån publikationstyp, där uppslagsverk och vetenskapliga artiklar placeras längst upp på trovärdighetsskalan, därefter kanske publicerade böcker, sedan tidningsartiklar utan vetenskaplig granskning, sedan bloggar, intervjuer, saker man hört och längst ned på skalan kanske Twitter. I den akademiska världen värderas peer-review-granskade och publicerade artiklar högt. Oftast är de dock väldigt smala och fokuserade på ett specifikt område. De kan därför vara svåra att ta till sig utan specialistkunskap. Det kan också vara så att den lilla pusselbit som adresseras i en vetenskaplig artikel kan vara så liten att det skulle krävas ett evigt pusslande för att ge en bild av ett lite större sammanhang. Vetenskaplig artiklar har absolut sin plats i en essä, men sök gärna då efter artiklar som har ett lite vidare scope - och gärna sådana som i fokusbredd synkar med ditt egna scope.
Var alltid försiktig med att lita för mycket på en källa. Bara för att den är av 'rätt typ' eller är publicerad på 'rätt ställe' så är det inte säkert att det som anges är sant/trovärdigt. Allt som står i en vetenskaplig artikel är inte sanning, ...och allt som skrivs på Twitter är inte lögn. Man bör dock ha ett skeptiskt förhållningssätt till alla sina källor och bedöma dem utifrån alla deras egenskaper: publikationstyp, publikationsplats, författarens trovärdighet och innehållets trovärdighet. Man ska också erbjuda läsaren möjlighet att själv värdera källorna som används. Detta gör man genom att referera: att peka ut var informationen kommer från och var man kan hitta den. Att vara tydlig med de källor som man har använt och på så sätt erbjuda läsaren möjlighet att gå vidare för att kontrollera eller läsa mer på egen hand är en extremt viktig del i allt akademiskt skrivande.
Några exempel på essäer från tidigare kurstillfälle
OBS! Notera att motsvarande kursmoment hade mindre omfattning vid tidigare kurstillfälle, vilket innebär att kraven på innehåll, omfattning och skrivkvalitet var både annorlunda och lägre ställda. Listade essäer utgör likväl bra exempel på vad en essä kan innehålla, tonläge, språk och flöde.
